Patriarkatets våldsamma sammanbrott …

Posted on 18 april, 2012

0


Minns när jag första gången läste Maria-Pias bok fick jag en aha-upplevelse om hur språket kan dölja det som är uppenbart.
Det var med Maria-Pias bok det började för mig att tränga in bakom de ord vi använder varje dag. Om vi själva inte använder dem så läser vi dem i tidningen eller hör dem på nyheterna. Och då kan vi konstatera att det inte skett så mycket sedan 1989. Fortfarande förekommer »ungdomsvåld« och andra än värre ord som på intet sätt visar mannens delaktighet.

Maria-Pia Boëthius, Patriarkatets våldsamma sammanbrott & Varför våldtäkt finns. Bonniers 1990.

»Hur maktens människor med hjälp av språket lyckas dölja sanningen hörde jag ett fantastiskt exempel på i riksdagsdebatten om våldet i november 1989.
Man talade i debatten om ungdomsvåld, kvinnovåld, våld i hemmet eller gatuvåld.

Våldsbrott begås av vuxna män
Sanningen är att majoriteten av alla våldsbrott begås av vuxna män, det vill säga samma kön och ålderskategori som har störst makt i vårt samhälle. Men detta förhållande döljs helt och hållet av språkbruket. Det betyder att vokabulären i vårt dagliga språk fungerar som en avledare av de verkliga förhållandena: Vuxna män begår flest våldsbrott!

Ungdomsvåld är killvåld
Ungdomsvåld är i sig ett felaktigt ord eftersom en försumbar del av våldet utövas av unga tjejer. Det borde heta killvåld. Accepterar man ändå vokabulären borde det talas minst lika mycket om vuxenvåld – men denna term förekom aldrig i riksdagsdebatten.

Kvinnovåld är mannens våld
När det gäller våld mot kvinnor begås det nästan uteslutande av vuxna män. Termen borde alltså vara mansvåld. Istället säger man »kvinnovåld« vilket är en fullständigt missvisande term. Man kopplar ihop ordet våld med offret istället för gärningsmannen.«

Finns att köpa på Bokbörsen, klicka på länken >>>


Annonser
Posted in: Litteraturtips