Fem kvinnor valdes in i riksdagen år 1921

Posted on 30 mars, 2012

0


Från Tusen svenska kvinnoår, Ann-Sofie Ohlander, Ulla-Britt Strömberg, hittar jag följande:

I första kammaren var Kerstin Hesselgren ensam bland 149 män. När talmannen hälsade kammarens ledamöter välkomna till en ny arbetsperiod tilltalade han dem »Mina herrar«. Det var inte ett misstag för han förklarade sig med orden:

»Denna riksdag är ju i det avseende anmärkningsvärd, att nu för första gången en kvinna tagit plats bland oss … Jag hoppas, att hon icke tager illa upp, om jag, åtminstone så länge hon är ensam i sitt slag i kammaren begagnar mig av den gamla titulaturen! Mina herrar! Jag ber att få tillönska Eder alla ett gott nytt år, goda arbetskrafter och ett gott arbetsresultat.«

Riksdagsmän kunde redan då blivit riksdagsledamöter
Om talmannen redan då tagit chansen att ändra i språkbruket och visat en vilja till förändring, istället för ett lite raljant »ensam i sitt slag«, sagt »mina ärade riksdagsledamöter«.

Vad hade då hänt på nittio år i jämställdhetsarbetet med riksdagen som ledare i att aktivt ändra språkbruket? En spännande tanke.
Mycket har skett i vardagen sedan kvinnorna fick rösträtt men inte med det instrument vi har för att beskriva förändringen – språket.

Språket måste följa med
Språket bör spegla förändringen annars blir det ungefär som en snickare som snickrar byrå efter byrå utan att skärpa sina verktyg.

 

Annonser
Posted in: Politiken